Egentligen tycker jag inte att det är så svårt att svara på den frågan. Självklart är drama i sig självt inte något tokigt att använda sig av i gudstjänsten, det har vi sett många exempel på. Men det finns också (tyvärr) rätt gott om exempel där det går fel.
I söndags var jag på gudstjänst nere i Gottsunda kyrka som var riktigt bra. Musiken spelades från flygel + trumma + gitarr och blev därför mer nära och riktigt levande för gudstjänstfirarna, det som även bidrog var förstås det goda valet av psalmer. Men, så var det också ett drama med i gudstjänsten. Dramat gick ut på att att en familj satt hemma en söndag och visste vad de skulle göra, fick höra att det var gudstjänst och gick därför på den. Så de “kom in” i gudstjänsten och prästen bjöd fram dem och det talades lite om vad för olika typer av aktiviteter som sker i församlingen, vilket var riktigt bra. Förutsatt att det fanns folk där som inte redan visste förstås, men det får jag anta, jag är knappast veteran i den församlingen än.
Sen hade prästen en predikan också, men problemet var att jag inte var beredd på formen som var denna söndag så jag hann inte spetsa öronen förrän det går för långt och predikan tog slut, så jag kan ärligt talat inte säga något om den (tyvärr).
Det finns ett par saker som jag vill ta upp i anslutning till detta.
Dramats funktion i gudstjänsten Det är något som det tåls att funderas på tror jag. Jag är lite kritisk till dramat i söndags, inte för att det var något fel på det i sig, men jag uppfattade det som att det var en del i “predikan” så att säga, temat denna söndag kan jag tillägga var “Medmänniskan”. Så visst fanns ju en poäng i att ta upp det i dramat som de gjorde. Men det fanns ingen djupare anknytning till temat. ?Ö andra sidan hörde jag inte predikan så jag ska inte vara för hård. Men det är ändå bra att väcka tanken på att det är bra att fundera kring vad syftet är med olika moment i gudstjänsten, inte bara drama.
Det är för mig ett återkommande tema i mina reflektioner och tankar kring gudstjänst och vad man bör undvika i församlingsliv överhuvudtaget. Nämligen: Undvik meningslösa saker! Det är aldrig nog i sig själv att sätta konfirmanderna att pyssla mer än korta stunder och enstaka gånger (som mest!) de är där för att lära sig om kristen tro, inte för att lära sig hur många sätt man kan få en piprensare att se ut som en streckgubbe… Likadant med drama i gudstjänsten, det ska tjäna ett syfte, inte bara vara ett roligt eller trevligt inslag. Och så är det med varje aktivitet som finns i kyrkan, det ska finnas ett tydligt syfte med det, något som är lite djupare än det som finns i samhället i övrigt. Det är ju vad som är vårt existensberättigande, att peka på Kristus!
Gudstjänstform En annan intressant detalj från gårdagen som jag försöker att lägga på minnet, det är min totala oförberedelse på predikan och att jag därför missade den. Jag trodde nämligen att hon hade något slags mellansnack eftersom gudstjänsten inte tydligt följde agendan jag tittade i. Här har vi något mycket viktigt att tänka på som gudstjänstledare/präster! Att samtidigt göra en gudstjänst välkomnande och öppen för den som aldrig varit där, men att den ändå bär ett igenkännandets tecken för den som kommer åter (och åter och åter)!
Där tror jag att liturgin vi har i Svenska Kyrkan är underskattad och behöver få mer uppmärksamhet och kärlek.
Nåja, det var det. Jag är i alla fall mycket nöjd över gudstjänsten i söndags, jag blev mycket upplyft. Och jag gillar verkligen stämningen i församlingen. God bless!