Hej David! Håller med dig ang. söndagens gudstjänster, man måste se på andra tider.

Idag har människan kanske bara söndagen som enda hyfsat lediga dag och kl. 1100 kan vara svårt att hinna till. Nya tider och nya dagar kan vara en lösning, åtminstone måste man våga titta på detta.

Komplettera när folk kan se och lyssna (podradio och podtv samt internet) är en bra komplettering då man inte alltid hinner gå till kyrkans möten (framförallt om man har barn som ofta skall skjutsas).

Vär är mötena för oss medelålders, “mässa för existensiellt sökande”? Antingen barn eller gamla….

Mässans form är ju tydligen inte attraktiv. Om det sedan beror på prästen som retoriker, musik från 1600-talet som ingen lyssnar på ens hemma eller om man känner sig utestängd för det är svårt att våga vara sökande, församlingen kanske vill ha lite perfekta, präktiga människor, utan synbara inre hål som visas upp, det vet jag inte.

Men det jag vet är att det finns ett stort behov, många sökande och mindre antal som går i kyrkan. Man kanske skall ta reda på frågorna innan man presenterar svaren präktigt.

Våga vara brusten och våga visa glädje. Var människa.

Hej!

Kul att delta i ett sånt här samtal. Jag har en del tankar som jag inte riktigt vet om jag verkligen tycker, men jag testar dem här.. =)

Vad gäller kyrkans minskade gudstjänstbesök, så måste det bottna i en upplevelse av att kyrkan inte är relevant. Det är min förståelse av det hela.

Kanske hänger det här ihop med kyrkans vilja att vara väldigt bred, hon talar så att säga till “alla och ingen”.

Angående detta med tider: besök minskar i alla idella sammanhang. Föreningsstatistiken pekar i samma riktning.

Detta delvis beroende på att familjer i allmänhet har mycket mer aktiviteter att välja på, att vi jobbar mer (har mindre fritid per familj) att folkrörelserna inte förmår fånga folk eftersom de “stora visionerna” byts ut mot de små individuella visionerna. (Postmoderna tendensen).

Om folk upplever att de möter Gud i kyrkan så kommer tiden att spela en mycket mindre roll.

Vad säger ni om detta?

Frid, Christoffer

Hej!

Skönt med ett ganska förutsättningslöst samtal där man får prova tankarna lite. Här kommer lite fler:

Det där med nya mötesplatser att fira mässan på, låter intressant. Vad har du för platser i tankarna?

En sak som jag tror är en del-förklaring till upplevelsen av kyrkans irrelevans är att man har tappat bort den “politiska dimensionen” i den kristna bekännelsen att Jesus är Herre. Detta är något jag skulle vilja lära mig mer om, man hör ju aldrig något om det i kyrkorna.

Det var i en artikel av Tom Wright som jag läste något om det nyligen. Han menar att Jesus är Herre är en direkt antites till “Ceasar är herre”, den bekännelse man var tvungen att avlägga och bestraffades med döden om man vägrade att bekänna.

LIkaså är ju ordet “evangelium” från början ett politiskt begrepp, det användes ju som rubrik för kungarnas förkunnande av segrar i krig “goda nyheter”.

Kyrkan är ju egentligen bredare än den politiska dimensionen, men inte mindre som hon ofta blir..

Detta är svårt, inte misnt eftersom vi är så osäkra på VILKA politiska följder som det kristna budskapet skall få. Enligt min mening måste man studera bibelns etik på ett “strukturellt” plan och inte bara på det “individuella” planet. Jag tror detta är en anledning till att kyrkan upplevs irrelevant.

Som jag förstår bibelns etik så är det en radikal identifering av den högste Guden med de lägsta i samhällsstegen. Kyrkan måste alltid våga utmana de “världsliga” statushierarkierna.

Kyrkan har ju ett budskap på det individuella planet också - att Gud vill lära känna och komma nära varje människa. Men jag upplever det som att den delen är betonad på bekostnad av den andra.

Mm. Många tankar.. Men när kyrkan skall hitta sin “identitet” som kyrka tror jag också att förnyelsen måste komma inifrån på nåt sätt. Det är ju Gud som är kyrkans ärende, kan man säga.

Mvh Christoffer