Kristen Kyrklig Konsument
Dagens från asbo Jesus:
ASBO är en engelsk förkortning för Anti-Social Behavior Order.
Gillar du det här inlägget?
This entry was posted
on Tuesday, December 4th, 2007 at 10:27 and is filed under Kul.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.
You can leave a response, or trackback from your own site.
December 5th, 2007 at 19:20
Snäppet roligare vore om han sa “the worshipper didn’t do anything for me today” syftandes på lovsångledaren..
Men allvarligt talat, frågan är inte så enkel som det kan verka. Ty vi verkar alla trots allt tro att tillbedjans innersta kärna är kontakt med Gud.. Eller?
Tillbedjans innersta kärna kan inte vara att “torr-sjunga”. Eller? Jag tycker förvisso att den här serien och andra pekar på ett problem. Nämligen jag-centrering.
Men den säger inte så mycket om lösningen. Jag har lite svårt för tanken att vi skulle vara några slags “lovsångsautomater” som lovsjunger utan någon beröring. Att det liksom är DET som behagar Gud?
Någon som förstår vart jag vill komma?
/Christoffer
December 5th, 2007 at 21:15
Men ekvivalerar du “tillbedjans innersta kärna som är kontakt med Gud” med en känsloupplevelse?
December 5th, 2007 at 22:15
Nej.
Men ändock. Läs hela resonemanget, förstår du något av min poäng?
December 5th, 2007 at 22:26
Jag kan tänka mig två - tre möjliga svar:
Det ena är att vi inte skall ha så mycket känslosam lovsång, eftersom den blir svår att relatera till för den som inte “känner”. Många är det i sådana sammanhang som beter sig som “om” de känner en massa saker. Är det lovsång?
Jag tycker därmed att den äldre formen av liturgi (dvs. den genomtänkta) återigen visar sin styrka. Där deltar jag oavsett vad jag känner. Formen bygger inte på mina känslor, den fokuserar inte mina känslor.
Det andra är att man isåfall skall ha mycket fokus på känslosamt betonad lovsång, att det är det som “är” lovsång.. men att man isåfall inte skall ägna sig åt det om man inte känner så mycket..?
Eller i värsta fall att man skall bete sig som om man känner en massa fast man inte gör det..
/Christoffer
December 5th, 2007 at 23:11
Jag förstår vad du menar
Vad jag är ute efter är texter som inte utgår från den personliga känslan och förstås att man som gudstjänstfirare inte ska se sig som en konsument som ska bli känslomässigt tillfredsställd. Däremot får ju musiken gärna vara av en tillgängligare art än vad den ofta är idag…
December 6th, 2007 at 7:38
Jag håller helt med dig. (Iallafall i dina två första synpunkter.) Och även i din tredje, även om jag kanske inte alltid tycker att psalmer är otillgängliga resp. lovsånger tillgängliga.)
Men jag tror att själva formen (dvs. den som vi pratar om här) kan vara en del av problemet. Den är väldigt känslofokuserad. Även om textrader ibland och ibland inte utgår från känslorna, så finns det såna förväntningar förknippade med formen.
Är det konstigt om församlingen blir känslofokuserad, och kanske i längden självcentrerad, om det finns ett sånt fokus (i lovsången)?
Det tycker inte jag. Samtidigt är jag naturligtvis inte emot känslor i lovsången, men det kanske inte får / bör vara ett så stort fokus på det?
/Christoffer
December 6th, 2007 at 10:46
Jag menade iof inte heller att psalmer alltid är otillgängliga och att lovsånger alltid är tillgängliga, utan att många psalmer alltför ofta är otillgängliga på grund av arrangemanget med orgel och så.
Jag tror den grundläggande problematiken är att man tänker att det ska “göra något för” en. Varför ska man förvänta sig känslor? Det kan vi ju inte göra annars i vårt kristna liv. Visst kan vi få det, man kan ju få vara med om härliga saker, men att förvänta sig det på ett “konsumistiskt” sätt är ju knappast gott.
December 6th, 2007 at 12:52
Det håller jag förvisso med dig om.
Men jag reflekterar en del över vad den förväntan kommer ifrån. Och då tror jag att det har med formen att göra.
/Christoffer
December 6th, 2007 at 16:05
Du tror inte att förväntan är knuten till vår konsumistiska kultur?
Vi är vad vi konsumerar?
December 9th, 2007 at 20:09
Jo, jag tror att förväntan har med det att göra också. Men jag tror att förväntan finns och “frodas” bättre i vissa former.
December 9th, 2007 at 20:18
Du syftar på en god förväntan? Alltså en förväntan formad av Gud genom Bibel och Tradition? Snarare än en förväntan formad av “världen”?
December 9th, 2007 at 21:26
Hehe. Nä, samtalsämnet var väl snarare av den konsumistiska sorten, inte sant? Vore väl konstigt om jag bytte perspektiv så mitt i?
Jag tycker det är fel att lägga all skuld för det synsättet på individen och kulturen utanför kyrkan. Jag tror det är oundvikligt att vi får en sådan inställning om vi har en väldigt känslocentrerad form.
Jag tycker att formen skall vara sådan att man kan delta och relatera till Gud även om man inte har en massa känslor. Känslosam lovsång har sin plats, men kan inte vara det som dominerar.
Det är inte så konstigt om människor tror att det är nåt fel om de inte känner om formen inte låter dem delta utan att vara uppfyllda av känslor.
December 9th, 2007 at 22:16
Sorry om jag rört ihop det lite. Har inte varit fullständigt fokuserad i mina svar och var osäker på vad du menade.
Jag håller med om att det är fel att lägga all skulden på individen och “världen”. Kyrkan har i mångt och mycket själv bidragit till att det blivit ett konsumistiskt tänk även i gudstjänstsammanhang.
Känslan ska inte vara ett krav för att det ska funka. På ställen där det är det brukar det resultera i en faslig massa ljugande…